P a t r i c i a

Ja så är de. Är nog inte så tuff som jag visar mig vara. Försöker få upp min mjukare sida. Visst. Sedan ja kom till vasa så har ja de. Ändrats mycket. Då jag kom hit var ja så kall. Visade inga känslor över huvudtaget. Nu börjar de väl  vända. Men är så mycket som händer helatiden. Nu har ja iaf tagit steg nr 2 till de bättre. Känns nog bra. Hoppas de fortsätter å gå lika bra. Imorgon har jag 2 möten. 1 av dem ganska avgötande och hoppas på de bästa. Har bra erfarenhet av att systemet sänker mig ennu mer å ennu mer. E ju det som har hänt de sista halvåret. Menn man ska väl inte klaga. Livet blir till man gör de till. Så är de ju alltid.

Är iaf glad över ja hittat så många person som verkligen bryr sig om mig. Får mig å orka mer å försöka nå toppen. 

Saknar verkligen Stockholm. Vasa är för liten stad för mig. Allt går runt å runt här. Alla känner alla. E lite knas. Shoot. Nog gör vi de me i sthlm eftersom vi rör oss med samma folk men här snackas de bara skit om allt å alla. Saknar klappen på min axel. Tilliten. Respekten. Festandet. Allt. Men ska väl börja röra mig dit me så småningom. 

Ha de alla läsare!