Separation.
Hejsan alla igen!
Ska uppdatera er om läget nu för har hänt så mycket. Jag och Anders har separerat. Tyvärr så blev det så här. Han har barnen nu fösta veckan och vi kommer väl nog ha barnen växelvis nu. Jag har varit så djupt deppad den senaste tiden vilket har lett till att det varit svårt å skriva om detta. Kändes som hela min värld rasade ner för ett stup. Låg flera dagar i soffan i tårar. Man kan liksom inte beskriva känslan man känner. Känns som man bara mist allt. Och man tänker ju 24/7 på barnen. Hur dom har det. Va dom gör. Hur dom mår. Har iaf nu kommit till det stadiet att jag mår mycket bättre. Min mamma syster och bror är nu här som stöd för mig vilket jag är så tacksam för. Utan dom skulle jag nog inte stå på fötterna på jorden än. Dessa personer är dom enda som verkligen bryr sig om mig och är helt underbara. Och min storasyster såklart som är påväg hit. Börjar gråtat till och med då jag skriver detta inlägg.
På tisdag ska jag egentligen få barnen men jag vet inget om någonting ennu. Det är ju så att mamman och pappan ska bestämma detta men så långt kommer vi inte. Är ju så psykiskt påfrestande för hela familjen detta. Har haft umgänge med Anders och barnen i helgen och varje gång vi har gått skilda vägar så har mitt hjäta krossats. Skulle så vilja ha dom här och nu. E hemskt å höra av sina barn "mamma jag vill komma hem" och man inte kan säga så mycket till dom. Barnen har alltid och kommer alltid vara det mesta jag har kärt här i livet. Dom e de bästa jag har fått i denna värld. Älskar dom så mycket.
Detta kommer att lösa sig. Jag vet det. Och jag och Anders vill att detta ska gå så bra som möjligt. Vi är inte alls ovänner. Vi disskuterar mycket om barnen. Men just nu får jag nöja mig med att iaf säga godnatt till barnen via Skype. Säger som jag alltid sagt "Gonatt barn små med ögon blå , sköna drömmar" som vår mor med sa då vi var små.
Nu ska jag gå å lägga mig så jag orkar fixa till allt i deras rum ennu bättre än de varigt :) Godnatt alla!
Ska uppdatera er om läget nu för har hänt så mycket. Jag och Anders har separerat. Tyvärr så blev det så här. Han har barnen nu fösta veckan och vi kommer väl nog ha barnen växelvis nu. Jag har varit så djupt deppad den senaste tiden vilket har lett till att det varit svårt å skriva om detta. Kändes som hela min värld rasade ner för ett stup. Låg flera dagar i soffan i tårar. Man kan liksom inte beskriva känslan man känner. Känns som man bara mist allt. Och man tänker ju 24/7 på barnen. Hur dom har det. Va dom gör. Hur dom mår. Har iaf nu kommit till det stadiet att jag mår mycket bättre. Min mamma syster och bror är nu här som stöd för mig vilket jag är så tacksam för. Utan dom skulle jag nog inte stå på fötterna på jorden än. Dessa personer är dom enda som verkligen bryr sig om mig och är helt underbara. Och min storasyster såklart som är påväg hit. Börjar gråtat till och med då jag skriver detta inlägg.
På tisdag ska jag egentligen få barnen men jag vet inget om någonting ennu. Det är ju så att mamman och pappan ska bestämma detta men så långt kommer vi inte. Är ju så psykiskt påfrestande för hela familjen detta. Har haft umgänge med Anders och barnen i helgen och varje gång vi har gått skilda vägar så har mitt hjäta krossats. Skulle så vilja ha dom här och nu. E hemskt å höra av sina barn "mamma jag vill komma hem" och man inte kan säga så mycket till dom. Barnen har alltid och kommer alltid vara det mesta jag har kärt här i livet. Dom e de bästa jag har fått i denna värld. Älskar dom så mycket.
Detta kommer att lösa sig. Jag vet det. Och jag och Anders vill att detta ska gå så bra som möjligt. Vi är inte alls ovänner. Vi disskuterar mycket om barnen. Men just nu får jag nöja mig med att iaf säga godnatt till barnen via Skype. Säger som jag alltid sagt "Gonatt barn små med ögon blå , sköna drömmar" som vår mor med sa då vi var små.
Nu ska jag gå å lägga mig så jag orkar fixa till allt i deras rum ennu bättre än de varigt :) Godnatt alla!